Jag låg i en sjukhussäng och kunde knappt andas när min man stormade in och morrade: ”Nu får det vara nog! Sluta bete dig som om det här är allvarligt.” Innan jag hann tala tog han tag i min arm och försökte dra mig ur sängen medan han väste: ”Jag slösar inte pengar på din falska sjukdom.” Sedan svängde dörren upp. Min pappa klev in. Min mans hand blev kall. Och i den sekunden insåg jag att allt var på väg att förändras. – Sanna berättelser
Det sista jag mindes före kollisionen var strålkastarnas skenor som skar över den regniga korsningen och ljudet av bromsar…