En tjej glömde sin plånbok på motorhuven, och en vänlig gammal man förvarade den säkert åt henne på ett speciellt sätt.

Han stod en stund på parkeringen och tittade runt, men ingen verkade leta efter något. Plånboken var ganska tunn men välskött, med ett litet hjärta ritat på insidan. Den gamle mannen log lite för sig själv.

”Man måste tänka smart,” mumlade han.

Bredvid parkeringen fanns ett litet kafé som hette Solhörnan. Utanför dörren stod en stor blomkruka med en lavendelbuske. Mannen fick en idé. Han tog en servett ur fickan, skrev med sin darriga hand:

“Din plånbok är trygg. Titta där folk stannar för att andas en stund.”

Sedan gick han fram till blomkrukan, lyfte försiktigt på lavendelns grenar och lade plånboken under kanten av krukan där den inte syntes men ändå var lätt att hitta om man visste var man skulle leta.

Efter det gick han in på kaféet, beställde en kopp te och satte sig vid fönstret så han kunde hålla lite koll.

En halvtimme senare kom en ung kvinna springande över parkeringen. Hon såg panikslagen ut och klappade sina fickor om och om igen. Mannen i fönstret kände genast igen henne från bilens passagerarsäte tidigare.

Han gick lugnt ut och räckte henne servetten.

Hon läste den, rynkade pannan… och började sedan le. Sekunden senare gick hon fram till blomkrukan.

“Där är den!” ropade hon.

Hon vände sig om för att tacka mannen — men då hade han redan börjat gå därifrån, långsamt med händerna i rockfickorna, som om det aldrig hade varit något särskilt alls.

Kvar på servetten hade han skrivit en sista rad:

“Ibland behöver världen bara lite extra fickor.” 🌿

äkert åt henne på ett speciellt sätt!!!!!